Jag älskar hur olika läsningar länkas samman, hur en bok leder till en annan och hur de, sammantagna, bildar en större upplevelse. Som, till exempel, det som hände under läsningen av den senaste bokcirkelsboken, Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe.

I Bokklubben vid livets slut berättar författaren om den bokklubb som han och hans cancersjuka mamma bildade under hennes sista tid i livet. Bokklubben blev ett sätt för mor och son att prata om det som var svårt, men också ett sätt att göra gemensam sak av deras kärlek till litteraturen. Bokens kapitel bär namn efter de böcker som bokklubben tog sig an, men även i övrigt är litteraturhänvisningarna i boken överväldigande många. Detta blev min främsta behållning av denna bok: kärleken till litteraturen, som jag delar med Will och hans mamma, samt de många litterära referenserna. Jag älskar litterära referenser.

Och nu kommer det: i ett kapitel läser Will och hans mamma People of the Book av Geraldine Brooks. I förbigående nämns att Brooks också har skrivit en Pulitzerprisbelönad bok med titeln March, som handlar om den frånvarande fadern i Louisa M. Alcotts flickboksklassiker Little Women. Det är här som jag går igång! Jag kastas tillbaka till barndomen och hur jag älskade Unga kvinnor och självklart måste jag leta reda på den i bokhyllan. Hittar inte barndomens version; hittar en engelsk penguinpocket; börjar läsa. Blir påmind om hur Unga kvinnor är uppbyggd kring de fyra systrarna Marchs strävan att ta sig an svårigheter på samma sätt som Kristen gör, i John Bunyans allegoriska berättelse Kristens resa från 1687. Jag har Kristens resa i bokhyllan; jag tiggde till mig den av mormor, som hade den i sin bokhylla, och först nu minns jag anledningen till att jag ville ha Kristens resa, anledningen till att jag på den här tiden alls kände till denna märkliga bok: att jag hade läst om Kristens resa i Unga kvinnor, att jag uppenbarligen hade älskat Unga kvinnor. Jag letar rätt på Kristens resa i bokhyllan, bläddrar lite och känner lukten av mycket gammalt papper, ställer tillbaka den i bokhyllan. Detta är inte dagen för kristna 1600-talsallegorier. Jag läser istället vidare i Unga kvinnor.

Unga kvinnor har helt klart passerat bäst före-datum. Det torde vara omöjligt att sätta denna bok i händerna på en tonåring idag; ändå läste jag den för bara 25 år sedan. Det är en starkt moralistisk och sockersöt historia, där mamman alltid har några visdomsord på lut, och döttrarna alltid med tacksamhet emottar dessa förnumstigheter. Det finns inget utrymme för uppror, det finns inte ens utrymme för en flicka att vara litegrann som en pojke. På det stora taget finns det mest bara religiösa övertoner och moral. Ändå läste jag den faktiskt med stort nöje, som ett återtåg till barndomen, men också som ett återtåg till en annan litterär värld, en värld där barns läsning inte hade något med spegling av barndomens motstridiga känslor att göra, utan huvudsakligen handlade om att förevisa exempel – och i dessa exempel var alla barn välartade och alla föräldrar perfekta.

March av Geraldine Brooks, som jag förstås köpte i samma stund som jag läste om den i Bokklubben vid livets slut, är en perfekt spegling av Louisa M. Alcotts moralistiska saga. Mr March, far till de unga kvinnorna, tar som 39-årig fyrabarnsfar värvning i armén och följer som präst med trupperna från Concord i norr till Ball’s Bluff i söder. Alla dessa uttalanden i Unga kvinnor som stod mig upp i halsen – om hur patriotismen och Övertygelsen var värd sitt offer, om döttrarnas och hustruns naiva hållning och patetiska stolthet – besvaras i Geraldine Brooks tolkning med brutala skildringar av det amerikanska inbördeskrigets realiteter. Mrs March, som i Unga kvinnor är en ängel av tålamod och förnumstiga repliker, träder i Brooks skildring fram som en komplex kvinna, en stark och bångstyrig kvinna; en kvinna som återser sin make med blandade känslor, men med järnhård vilja.

I denna serie av sammanlänkade läsningar är den sista boken helt klart den bästa. Jag köpte även People of the Book, som är den bok av Geraldine Brooks som Will Schwalbe och hans mamma läste i sin bokklubb vid livets slut. Jag ser fram emot att läsa denna bok också.