”En gång såg jag honom på flygplatsen när han sa hej då till sin pappa. Han kysste sin pappa, med tårar i ögonen. Jag vill ha en man som kysser sin pappa farväl, tänkte jag.”
Ur Handbok för städerskor av Lucia Berlin
”Hon var tyst. Men jag såg att döden bearbetade henne. Döden läker, den säger att vi måste förlåta, den påminner oss om att vi inte vill dö ensamma.”
Ur Handbok för städerskor av Lucia Berlin
”Jag gillar mitt liv på akuten. Blod, ben och senor tycker jag är upplyftande. Jag är djupt imponerad av människokroppen, dess tålighet. Tack gode Gud – för det är flera timmar kvar innan det är dags för röntgen eller smärtstillande. Kanske är jag morbid. Jag fascineras av två fingrar i en påse, en glittrande stilett hela vägen ut ur en smal hallicks rygg. Jag gillar att allt på akuten går att reparera, eller så gör det inte det.”
Ur Handbok för städerskor av Lucia Berlin
Hur man vet att det här kommer att bli bra:
”My name is Mary Katherine Blackwood. I am eighteen years old, and I live with my sister Constance. I have often thought that with any luck at all I could have been born a werewolf, because the two middle fingers on both my hands are the same length, but I have had to be content with what I had. I dislike washing myself, and dogs, and noise. I like my sister Constance, and Richard Plantagenet, and Amanita phalloides, the death-cup mushroom. Everyone else in my family is dead.”
Ur We Have Always Lived in the Castle av Shirley Jackson (inledning)