”Och man kan fastna med ett grepp om ena änden av en kärlek, när ens pappa stupar, och ens mamma; när ett landskap går förlorat, eller en tid, eller ens vän är utplånad, borta, ens broders kropp förgjord och kall, ens spädbarn dött, och man är döende: man spolar ut kärlekens långa lina på egen hand, skalad likt en strömförande kabel som förlorar sina gnistor till ett moln, likt en strömförande kabel frisläppt i rymden till evinnerlig längtan och sorg.”
Ur Grunden den heliga av Annie Dillard