Och man kan fastna med ett grepp om ena änden av en kärlek

”Och man kan fastna med ett grepp om ena änden av en kärlek, när ens pappa stupar, och ens mamma; när ett landskap går förlorat, eller en tid, eller ens vän är utplånad, borta, ens broders kropp förgjord och kall, ens spädbarn dött, och man är döende: man spolar ut kärlekens långa lina på egen hand, skalad likt en strömförande kabel som förlorar sina gnistor till ett moln, likt en strömförande kabel frisläppt i rymden till evinnerlig längtan och sorg.”

Ur Grunden den heliga av Annie Dillard

Vi är baklänges på väg över kanten

”Inlandsdal, damm, öken, slätt – allt är en fallande kärve av kanter, likt en snabblandad kortlek, likt en roddbåt eller en dag som släppts ut alldeles odöpt, förlorad till havs. Land är ett uthällt ting och tid en filmyta som skvalpar och gnager på fästet, på hundra ihåliga och ebbande blåtoner. Andas fort: vi är baklänges på väg över kanten.”

Ur Grunden den heliga av Annie Dillard

Jag tänkte på meditationsövningarna jag borde göra

”Jag tänkte på meditationsövningarna jag borde göra. Pranayam. Jag tänkte på det Virginia Woolf sade i sitt tal inför National Society for Women’s Service i London i januari 1931; att de som blev betydande romanförfattare i England under 1800-talet var kvinnor som inte hade barn. Det var en mening som kom för mig ibland.”

Ur Det är natten av Karolina Ramqvist

Alla ord som jag har tänkt att jag alltid ska minnas och som jag ändå har glömt

”’Har du läppstift?’ frågade hon. Hon kunde inte uttala ordet, det hon sade var inte läppstift utan läfftiff, och varje gång hon gjorde det brukade jag tänka att hon en dag skulle sluta säga det så men att jag alltid skulle minnas det.” (Ur Det är natten av Karolina Ramqvist.)

Allt som ungarna sagt och som jag har tänkt att jag alltid ska minnas: foffarummet, daffärn, byskor, sasken, i övergår, vuxlig. Och alla ord som jag har tänkt att jag alltid ska minnas och som jag ändå har glömt.