”Att de infödda inte tycker om turister är inte svårt att förklara. För varje inföding på varje plats är en potentiell turist och varje turist är ju inföding någonstans. Varje inföding, överallt, framlever ett liv som är fullständigt förödande banalt och enformigt och fyllt av desperation och depression och varje handling, god eller dålig, är ett försök att glömma detta. Varje inföding skulle vilja hitta en utväg, varje inföding skulle vilja vila, varje inföding skulle vilja resa någonstans. Men vissa infödingar – de flesta infödingar i världen – kan inte resa någonstans. De är alltför fattiga. De är alltför fattiga att resa någonstans. De är alltför fattiga för att kunna fly bort från verkligheten i sina liv; och det är alltför fattiga för att kunna leva ett anständigt liv på den plats där de bor, vilket är just den plats dit du som turist vill resa – så när infödingarna ser dig, turisten, blir de avundsjuka på dig, de blir avundsjuka på din förmåga att lämna ditt eget banala och enformiga liv, blir avundsjuka på din förmåga att göra deras eget banala och enformiga liv till en källa till glädje för dig själv.”

Ur En liten plats av Jamaica Kincaid