Första dagen i skidbacken. Vi mjukstartade i Silverling och Tage harakiri-startade med ett störtlopp, som slutade med mastodontkrasch bland nät och pinnar nere vid liften. Jag är säker på att alla vuxna i backen höll andan när de såg hans framfart – och att hälften av dem tänkte att här fanns en oansvarig förälder att jämföra sig själv mot. Men han överlevde, inga skador mer än rädslan, och resten av åken gick bra.
Idag inledde jag, efter ett långt uppehåll, en ny termin med yoga. Jag hamnade i en grupp med yogagenier. Omedelbart efter att ledaren sagt ”hunden” stod alla med rumporna i vädret, utan att ens lyfta blicken. Jag for till yogan utan värk i kroppen, men for därifrån med en ömmande skuldra. Och jag var tvungen att titta noga när ledaren uppmanade oss att göra hunden.
”Pappa, jag är så trött att det känns som att hela livet är i tecknat.”
Vi väntar på storm, så även jag. Det spända läget är: som en väntan, en för hårt spänd sträng, en insekt i en glasburk. Stormen passerar nog, med resten får vi se. Jag är köpt ett örtte med lavendel, det heter Night Time.
Och parallellt läser jag Åren i Paris av Paula McLain, en annan bok som stått oläst i åratal. Den handlar om Ernest och Hadley Hemingways äktenskap, och självklart blir jag sugen på att läsa Hemingway igen (vilket innebär att släpa fler böcker till huset, istället för att läsa de jag har). Jag läste Den gamle och havet i skolan, Farväl till vapnen när jag var kanske tjugo, men tyckte inte att någon av böckerna var särskilt bra. Tänker nu att jag förmodligen var för ung, har lånat hem The Sun Also Rises från biblioteket.
Jag läser Berättelser om beskydd av Erik Fosnes Hansen. Det är Jonas bok; han hade den innan vi blev ihop och den har följt med i varje flytt, men inte ens han har läst den. Nu läser jag den och det är en sån där bok som jag önskar att jag skrivit, att jag var en sådan person som kunde skriva något så inkännande och intelligent. Jag har hunnit hundra sidor av säkert sex hundra. Jag hoppas känslan håller i sig och inte faller platt.
Hur många andra böcker står i bokhyllan och är av det slag att jag önskar jag skrivit dem själv?
Huvudvärk idag igen, varje dag sedan nyårsafton. En sinnesstämning som manar fram ambitionen om en annan vardag – med mer rörelse, luft, avslappning och god sömn. Tänker mig också att börja skriva något litet varje dag, som ett sätt att medvetandegöra tiden som går, kanske även på arbetet. Vi får se, alla ambitioner av detta slag brukar rinna bort i intet.