Du kommer aldrig att förstå vidden av hur du förändrade mitt liv. (Till stora M på födelsedagen.)

903910_640492779300342_1372464542_o

Du kommer aldrig att förstå vidden av hur du förändrade mitt liv; du har glömt vårt första möte. Hur du föll ur mig och livet öppnade sig, hur jag grät i korridoren på BB, hur vissheten om att jag aldrig skulle räcka till knäckte mig redan andra dagen.

Du kommer aldrig att minnas hur ensamheten omslöt oss under livets första månader. Hur jag räknade ner, minut för minut, med blicken ut mot vägen; hur det första ord jag försökte lära dig var ”bil”. Hur ytterdörren blev en symbol för livet och hur livet återkom när ensamheten, som var tvåsamhet, äntligen blev tresamhet.

Jag kommer aldrig att glömma kvällen då jag sa: Jag ångrar mig. Det var ett misstag. Men det finns ingen väg tillbaka.

Du kommer aldrig att minnas hur du log när jag log, hur mitt motstånd nöttes ner av en miljon leenden. Det var något med dina ögon, hur de glittrade; det var något med ditt glupande skratt. Det var något med dig, hur du var en annan jag. Kanske var det med dig som jag blev jag.

Du kommer aldrig att förstå att den resa du tog mig med på blev en resa kantad av sorg. Jag kommer aldrig att förstå hur sorg kan vara så glädjerik. Det är något med hur du tar dig an livet: med en eufori som kan vara skrämmande för en hämmad person som jag. Det är något som händer i mellanrummet mellan våra längtor: din efter gemenskap, min efter gemenskapens motsats. Det är något med dig och hur du älskar.

Jag kommer alltid att minnas hur du gav mig lektioner i kärlek, alla de sätt på vilka du blev min läromästare. Kärlek är det enklaste som finns. Kärlek är det svåraste som finns. Kärlek gör inte sorgen mindre; kärlek gör sorgen oundviklig och desperationen än mer desperat. Därför är kärlek utveckling. Därför är kärlek vägen.

Jag kommer alltid att veta att detta var vad du lärde mig: att kärlek inte är ett cocktailparty (hur kan någon vara så naiv?) utan att kärlek är handling, smärta och utveckling. Det är något med hur du ser på mig när mitt föräldraskap tillfälligt havererar, hur du vet att du är värd mycket bättre. Det är något med vad den blicken gör med mig. Det är något med hur du ser på mig när vi ligger tätt, tätt tillsammans i sängen. Hur dina ögon är glädje och din kroppslukt en drog. Det är något med vad du gör med mig, hur det inte finns någon väg tillbaka; det är något med hur livet krymper – och vidgar sig igen. Det är något med dig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *