Första dagen i skidbacken. Vi mjukstartade i Silverling och Tage harakiri-startade med ett störtlopp, som slutade med mastodontkrasch bland nät och pinnar nere vid liften. Jag är säker på att alla vuxna i backen höll andan när de såg hans framfart – och att hälften av dem tänkte att här fanns en oansvarig förälder att jämföra sig själv mot. Men han överlevde, inga skador mer än rädslan, och resten av åken gick bra.

Idag inledde jag, efter ett långt uppehåll, en ny termin med yoga. Jag hamnade i en grupp med yogagenier. Omedelbart efter att ledaren sagt ”hunden” stod alla med rumporna i vädret, utan att ens lyfta blicken. Jag for till yogan utan värk i kroppen, men for därifrån med en ömmande skuldra. Och jag var tvungen att titta noga när ledaren uppmanade oss att göra hunden.

Huvudvärk idag igen, varje dag sedan nyårsafton. En sinnesstämning som manar fram ambitionen om en annan vardag – med mer rörelse, luft, avslappning och god sömn. Tänker mig också att börja skriva något litet varje dag, som ett sätt att medvetandegöra tiden som går, kanske även på arbetet. Vi får se, alla ambitioner av detta slag brukar rinna bort i intet.