Nu har jag läst två böcker i tät följd. I båda fallen är jag så glad att jag struntade i min gamla vana att skumma ett antal recensioner före läsningen. Jag är så glad att jag inte visste vem Flickan i Lotta Lundberg Timme noll var, trots att det nämns i varenda recension. Jag är så glad att jag inte kände till Ferns speciella karaktär, i Karen Joy Fowlers roman We Are All Completely Beside Ourselves, utan faktiskt fick möjlighet att häpna. I båda fallen är jag säker på att förkunskap hade försämrat läsningen; i båda fallen var läsningen magnifik.