Slutsats efter att ha kämpat mig igenom Peter Fröberg Idlings roman Sång till den storm som ska komma: Det räcker inte med ett fantastiskt språk om det samtidigt helt saknas historia, åtminstone inte i 350 sidor, åtminstone inte när språket är fantastiskt på ett sätt som i längden tynger hela berättelsen. Det räcker inte, eftersom språket blir till för sin egen skull och inte alls för berättelsen. Det finns inget som driver handlingen framåt, det finns bara vackra och fantastiskt konstruerade meningar; av dessa finns det hur många som helst och jag blir oändligt uttråkad.