Madame Bovary. Som hon löpt för att stilla begären.

Ur Madame Bovary, under den första tiden med Rodolphe:

”Det var första gången någon sade sådana saker till henne; och hennes stolthet betedde sig som när man slappnar av i ett ångbad, den sträckte ut sig lojt i hela sin längd av värmen i orden.” (s.244)

Och långt senare, efter det att allt har blivit för sent:

”Sedan reciterade prästen Misereatur och Indulgentiam, han doppade höger tumme i oljan och inledde smörjelserna: först på ögonen som så hade åtrått alla jordiska härligheter; sedan på näsborrarna, begivna på ljumma vindar och kärleksdofter; sedan på munnen som hade öppnats för lögnen, som kvidit av högfärd och skrikit av vällust; sedan på händerna, som njutit av ljuv beröring, och till slut på fotsulorna, så snabba förr i tiden, då hon löpt för att stilla begären och som nu aldrig mer skulle gå.” (s.481)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>