Så väldigt mycket kvinna

”Men en kvinna? Kvinnan som burit barnet under sitt hjärta. Vart kan hon fly? Kan hon någonsin fly undan den där kärleken som inte bara är underbar? Den där kärleken som också gör henne så sårbar, så fången, så fruktansvärt begränsad. Så väldigt mycket kvinna.” (Ur Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva.)

Det intressantaste är den sista meningen: så väldigt mycket kvinna. Här finns ett likhetstecken mellan sårbarhet, fångenskap och begränsning å den ena sidan, och kvinnligt kön å den andra. Intressant är också den samtidiga beskrivningen av moderskap som en erfarenhet som gör kvinnor till ”ännu mera kvinnor”, som om kvinnovarandet var en glidande skala med moderskap som avgörande variabel.

Jag tror inte att Ann Heberlein är ute och cyklar. Jag tror att hon beskriver en levd erfarenhet som oändligt många kvinnor delar, och som därför har blivit sann. Jag tror inte att den har så mycket med barnets tid under hjärtat att göra, men desto mer med det sätt på vilket barnets existens förändrar perceptionen av kvinnan.

(Och med ”perceptionen av kvinnan” menar jag både den yttre blicken, omgivningens och samhällets blick, den som följer kvinnan var hon går; och den inre blicken, sällan mindre domderande och alltid bra på att belägga självet med skuld.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>