”En av Baumans bärande teser är att individens identitet i konsumtionssamhället är beroende av dagliga besök på marknadsplatsen. Vi köper en identitet, vi väljer en livsstil, vi manifesterar våra värderingar genom de vanor vi konsumerar. Om individens identitet och existensberättigande tidigare var kopplad till hennes förmåga att producera och därigenom bidra till samhällets nytta, är individens identitet i konsumtionssamhället snarast relaterad till hennes kapacitet som konsument. Det räcker alltså inte att vara en skicklig yrkesmänniska för att förtjäna en plats i samhället: du måste köpa dig existensberättigande, du måste bidra genom att spendera.”

Ur Ann Heberleins Ett gott liv.

(Jag fascineras av att läsa de ett och ett halvt år gamla recensionerna av Ann Heberleins, i mitt tycke lysande, bok. De är förvånansvärt blandade, ofta giftigt kritiska, och det är i hög grad Ann Heberleins person som granskas och värderas. Det tycks mig som om recensenterna låter sina personliga åsikter om Ann Heberlein skymma bokens intressanta innehåll. Nästan oartigast är Åsa Linderborg, vilket förvånar mig ytterligare.)