”Det heterosexuella umgängets koreografi var oerhört enkelt för henne, det var svårare med de män som inte spelade med. Hon brukade tänka att liksom vissa kvinnor verkade ha extra god hand med djur eller barn, hade hon särskilt god hand med heterosexuella män.”
Ur Aftonland av Therese Bohman
”’Skaffa nu en katt’, hade en kollega sagt till henne när hon flyttade in, men hon vägrade att skaffa en katt, trots att hon egentligen tyckte om katter. Hon ville inte bli en singelkvinna med en katt, det var för sorgligt förutsägbart. ’Hellre en älskare’, hade hon svarat, och de hade skrattat åt det, trots att hon menade allvar.”
Ur Aftonland av Therese Bohman
”Det vi, eller i varje fall jag, obesvärat benämner minne – det vill säga ett ögonblick, en scen, ett faktum som har behandlats med fixativ och därmed räddats undan glömskan – är i själva verket en form av historieberättande som ständigt pågår i medvetandet och ofta förändras allteftersom berättelsen fortskrider. Det finns alltför många motstridiga känslomässiga intressen att ta hänsyn till för att livet någonsin ska bli fullt acceptabelt, och kanhända är det historieberättarens sak att arrangera om saker och ting så att de bättre motsvarar detta otillfredsställda behov. Hursomhelst ljuger vi som en häst travar när vi talar om det förflutna.”
Ur Hejdå, vi ses i morron av William Maxwell
”I sagorna betraktas styvmoderns ankomst aldrig som annat än en olycka. Detta beror förmodligen inte på det stora antal andra hustrur som varit stygga mot barnen från makens andra äktenskap, även om man kan hitta exempel på sådant också, utan på alla sådana barns universella motvilja mot den utomstående. När fadern gifter om sig sviker han inte bara den döda modern utan också dem, oavsett hur styvmodern är.”
Ur ”Hejdå, vi ses i morron” av William Maxwell